förvirrad, så totalt förvirrad..
Jag är så ensam, så ensam.
Så mycket som jag vill säga
men som aldrig får bli sagt.
Det skulle inte vara du och jag
men ändå har du gjort mig beroende.
Av dig. Din glädje och utstrålning
som gör det omöjligt att inte le.
Din styrka att våga vara bara du
och våga säga vem bryr sig?
jag vill aldrig leva utan dig
men jag måste.
För din skull, för min skull
för oss.
Det skulle inte vara vi
men hjärtat förstog det inte
Emma
Varför måste det alltid vara så svårt?!
Vet inte vad som är värst just att sakna någon som ännu inte finns i mitt liv eller att jag inte har någon att prata om det med. För jag är 99.999...% säker på att t.ex. mamma skulle säga något i stil med men varför låter du det hända dig? Och en massa annat socialarbetarbabbel som får mig att känna det som att allt är mitt fel. Därför om någon någonsin undrat, pratar jag inte med henne om jobbiga saker, för efteråt känns det som att allt dåligt som hänt mig är mitt fel och ingen kan hjälpa mig med det..
Varför lyckas jag alltid hitta någon som det ändå inte funkar med?
Kärlek både ger och tar..
Men jag har aldrig varit säker på vad kärlek är. Men jösses, kärlek vet väl alla vad det är, det är att man bryr sig om och älskar människorna omkring sig..
Visst, det kanske är den del av det. Men det finns så mycket mer. Så oändligt mycket mer.
Den varma känslan så fort tankarna snuddar vid personen man älskar, klumpen i magen som löses upp, de lättare andetagen, känslan av härlig, bubblande, obeskrivlig glädje när man får en bekräftelse på den andras känslor, glädjen av att kunna skriva "jag älskar dig", "godnatt älskling", eller vad som helst till någon...
Jag trodde att jag visste vad kärlek var. Att det var något som i fel händer kan förstöra en människas liv. Men också att det i rätt händer kan göra det fantastiskt, är något jag fått inse det senaste året.
Jag har känt en skärande smärta som fått mig att vika mig dubbel, bara för att jag älskat någon.
Det har gjort det svårt att lägga mitt hjärta i någon annans händer, fått mig att bygga tjocka höga murar runt mig.. De murarna var min säkringslina och nu håller de på att falla isär.. Faktum är att det inte skrämmer mig det minsta...
Ja.. Godnatt
Emma
Abort...
En sak somjag tycker är helt sjuk äratt abort är helt olagligt i vissa länder/stater.
Jag menar, tänk dig att en tjej som blivit våldtagen blit gravid. Om detta hände i Finland skulle hon få göra abort, självklart.
Men om det hände i t.ex. Chile skulle hon bli tvungen att resa till ett annat land där abort är lagligt. Sen om hon inte har råd då? Då kanske hon bestämmer sig för att försöka göra det själv eller att hennes familj bestämmer sig för att göra det. Då kanske hon skulle bli skadad, få infektioner, m.m. bli tvungen att uppsöka sjukhus, eller om inte heller det var möjligt kanske hon skulle dö. Pga vadå? Jo pga att abort är olagligt i Chile!
Visst, det här ärbara ett rent hypotetiskt fall men någonstans händer det säkert just nu.Ska det få vara så? Sk en tjej som blibit våldtagen behöva betala med sitt liv? Det är ju ändå någon annans fel!
Det är svårt att ha endast en ståndpunkt när det gäller abort.
Det är ju faktiskt barn som mister livet.
Men de kvinnor som blir oönskat gravida?
De kvinnor som får graviditeten påtvingad?
De har väl också en rätt?
Nej nu ska jag sluta om jag ska kunna sova före ett ikväll><
Ciao!
Emma
Nio sidor än så länge...
Hej, hej:)
Har suttit med laptopen i knät och skrivit de senaste två eller tre timmarna.
Nu ska jag fan bli klar med det. Oftast när jag skriver något blir det bara mellan två och fem sidor, sen försvinner idéerna, skitirriterande. Men nu jävlar ska jag bli klar! Har hittills kommit nio sidor, men det är mycket kvar i huvudet än, great:D
Det är lite kul, varje gång jag fått en skrividé har jag gått och tänkt på något och varit helt okontaktbar, ungefär som när jag läser något.Om någon försöker prata med mig när jag är mitt uppe i en bok är det bästa svar de får aha eller mm... Ja, saker i den stilen, hehe:P Så blir jag om jag tänker på något. Sen när jag kommer på en idé blir det lite som en aha-upplevelse och då ägnar jag oftast någon minut åt att bygga upp historien i huvudet, sen är jag fullt kontaktbar igen. x)
Blev lite stel efter att ha suttit stilla så länge, håller på och knäcker lite allt möjligt här nu:P Inget skadligt, bara så att lederna kommer på rätt igen, hehe:P
Nee, ska sova nu tror jag, Ciao!
Emma
Nu snurrar kugghjulen igen :P
Men iaf, till ämnet:
Har någon annan någonsin känt att ni skulle vilja vara bäst på något?
Att ni hade något ni kunde... glänsa med? Något att visa upp, som när man var liten och hade lärt sig nått nytt: "Mamma, mamma, titta!" Jag har ibland den känslan.
Att vilja vara bäst, på något...
Undrar varför det blir så? Man kanske har levt för mycket av sitt liv i andra människors skugga...
Backat och låtit de andra bestämma lekarna. Men jag tycker att det börjar bli min tur att bestämma nu, eller är det försent?
Nåja... Nu ska jag dra in till stan, eller till Sara närmare bestämt:P
Ciao!
Emma
Vill skrivaaa!... Men det gåår inte:(
Har haft en lugn och ganska roligt dag idag:D
Första halvan av håltimmen(håltimmarna) var jag och Carro ner på stan och till bibban...
Sen satt vi och filosoferade med Natten och asgarvade som fan xD
Vi kom på en ïdé till en film:
Siddubarra
- Du ser dem inte.
- Du hör dem inte...
- Du märker dem inte förrän de kommer fram och säger "Siddubarra"...
Carro skulle kärnbomba Sottunga( fråga inte varför vi kom på att det xD) och alla Sottungabor skulle bli muterade till något zombie liknande som går runt och säger siddubarra. De skulle sen försöka ta över världen och alla skulle vara totalt livrädda.
T.ex:
"siddubarra"
"Aaaaaah!!! Spring för liiiveeeet!!!"
Ja.. det kanske inte låter så hejdlöst roligt men vi hade i alla fall skitkul åt det, haha xD
Sen kom Madde och pratade om något och så sa hon siddubarra... Vi började asgavra igen och stackarn fattade ingenting, hahaha... ojojoj... xD
nej, tror jag ska plugga lite nu... kanske.... inte?(blink, blink)
nej nu kom jag ihåg vad det var meningen att jag skulle skriva egentligen! xD
Just nu skulle jag vilja skriva en historia eller något... ja ni fattar? Novell eller nått åt det hållet?
Men jag kan inte komma på något att skriva om! Det är grymt frystrerande!(frystrerande jojjo... jag börar ju tro att jag har dyslexi snart xD frustrerande ska det stå förstås:P) Ibland får jag som pyttesmå glimtar eller stycken av idéer men sen försvinner de snabbt som ögat innan jag hunnit greppa tag i det. Haha, det där lät riktigt filosofiskt va? :P Försöker hitta böcker att få lite inspiration från men icke nej. Alla tänkbara inspirationskällor är redan lästa... Typiskt också><
Ciao och ha en trevlig torsdag( det som är kvar av den)!
Emma
Det börjar verkligen bli dags att flytta snart...
Läste just igenom mina gamla inlägg och kom och tänka på något jag sa till Fanni idag:P
Jag:Fanni, titta på det där tyget, de skulle säkert bli skitfina gardiner:D
Fanni: va? nej usch! de ser ju hemskt ut! xP
Jag: men de e ju blått x) ... jösses de börjar verkligen bli dags att flytta hemifrån när jag börjar tänka på gardiner...
Jag och Fanni: Haahahahaha! xD
Men det börjar faktiskt kännas som att jag inte orkar bo med mina föräldrar längre...
Jag skulle verkligen vilja ha något eget eftersom:
-man slipper en massa onödigt tjaffs
-jag skulle inte behöva stänga in mig på mitt rum hela dagarna
-jag skulle få skylla mig själv om jag missade att gå ut med soporna en dag
- ingen skulle få något dampanfall om det ovannämnda hände:P
Den här listan skulle jag kunna göra vääldigt lång men jag tror inte att någon skulle orka läsa den:P
Sen finns det ju däremot nackdelar med att bo själv:
-jag måste tvätta själv jämt(gör det faktiskt ibland(duktigt))
-hyran måste betalas med mina pengar
-jag åste laga maten själv alla dagar
- det kan bli lite ensamt ibland
-jag måste städa
-jag skulle behöva ha mer disciplin när det gäller skolan
Samma med den här listan, kan göras låång om man har ork och lust:P
Neej, nu ska jag gå och lägga mig och därmed ge en kelsjuk katt sällskap x)
Ciao och sov gott!
Emma
Miss you...
Det är konstigt egentligen...
Att man kan sakna någon efter så kort tid...
Men jag är nog lite knäpp... :P
Antingen är allt härligt och roligt
eller så känns det som att jag är i någon sorts
känslolös dvala?
Dvalan, eller vad det nu kan kallas,
är, kanske inte så förvånande, värst...
Det är som att jag inte skulle känna
något alls, men egentligen är jag deprimerad...
Ja, så är det... Antingen rosa och fluff-fluff
eller ner i en avgrund...
En del av en dikt som jag hitta:
"så säg mig
vill du ha mig trots allt
ge mig din kärlek till tröst
först då vet jag att jag kan leva
först då vet jag att jag finns
så säg mig
vågar du älska mig"
Emma
Kluven...
Du betyder skrämmande mycket för mig <3
Jag är rädd
Så otroligt rädd
Tänk om det blir fel?
Om det inte går som det ska?
Vad händer med mig då?
Det känns som ett svek
En brist på tillit
En rädsla från förr
Men jag är ju lycklig nu
Så otroligt lycklig
Så hur ska det kunna gå fel?
Det kan alltid gå fel
Emma
Finfina citat :P
Hittade ett par stycken som var riktigt bra:
"Tänk om allt är en illusion och ingenting existerar? Då har jag definitivt betalat för mycket för min matta."
"Får man bara ändan ur vagnen behöver man inte ta sig i kragen."
"Hemma: Den plats där man vet vad pyttipannan är gjord av."
"Den nyttigaste läxa livet har lärt mig är att idioterna många gånger har rätt"
"Framgång ger vänner, motgång prövar dem."
En av mina favoriter bland de bästa:
"Hemma är inte där du bor utan där man förstår dig."
Oojoj,jag skulle kunna citera minst ett tiotal till men det får vara nog nu:P
Ciao!
Emma
Emma skriver av sig all skit... eller så int...
Jag blir så trött på det här! Det är alltid jag som håller samtalet, alltid den som skriver först…
Det blir så tråkigt i längden och jag börjar känna mig som en irriterande, efterhängsen skitunge:(
Jag som var så jäkla glad i tisdags, onsdagen var Ok sen på torsdagen var allt bara skit, som vanligt vilket det fortfarande är…
Jag vill inte att det ska vara så jäkla jobbigt hela tiden, varför kan aldrig jag få vara lycklig utan en massa baksidor? Nej, sa Gud och vände ryggen till -.- Inte för att jag tror på Gud då men ändå! Tror hellre på stjärnorna om det nu är tvunget att tro på ngt… De är inte lika undvikande och oförutsägbara :P
Nu över till nästa gnällobjekt:
Emma vill RESA, nuuu!!! Det har nästan börjat kännas instängt att bara vara hemma hela tiden, jag vill ut och resa, se mer av världen än bara Åland och Sverige!
Men tyvärr är det så att jag måste säga det till pappa, så det blir inget med den saken då vår kommunikation inte är den bästa direkt -.- Men en sak: Varje gång jag är där så är jag alltid rädd för att göra något, träffa mina vänner osv bara för att han är så jävla dum i huvudet och tycker att jag ska stanna där i isoleringen -.- jag menar, jag måste väl få ha ett liv fastän jag bor där?? Jag är ju inte precis hemma jämt när jag är hos mamma? Men neej, jag måste absolut vara där heela tiden och ha så urbota tråkigt i 2 dygn-.-
Nog klagat nu Emma… Resten får du ta en annan gång
En timme senare= nästa gång
Nej, satan ändå!! Nu har den jävla idioten fått mig att gråta över honom också, jag klarar inte en till!
Precis när man börjar känna att det är okej att öppna sig och försöka lita på någon får man en jävla smäll rakt i ansiktet( bildligt talat). Jag kommer aldrig att hitta någon som jag kan lita på om alla bara gör såhär, jag vågar ju aldrig försöka...
Ja,det var min dag det... Bara skit alltihop...
Ciao,see you in hell my friends...
Emma
Orättvis behandling?
En tjej blir anklagad för mordhot och blir avstängd resten av terminen.
Hon skiljs åt från allt och alla och tvingas stanna hemma, de kunde ju lika gärna satt henne i fängelse direkt!
Hon satt ju i princip i isolering i sitt eget hem!
Det, bara för att några idiotiska "poppis"-tjejer springer till rektorn och berättor om vad de själva hittar på, sånt jäkla skit bara...
Och det värsta är att det faktiskt finns liknande situationer i det verkliga livet, och så frågar folk vad det är som är så svårt med att vara tonåring?!Men det är så jävligt att människor ska behöva stå ut med skit bara för att andra i deras omgivning är totalt dumma i huvudet!
Ciao!
Emma
:) <3
Jag brukar ju väldigt ofta skriva att jagär föbannad och ledsen på typ allt och alla?
Men.
Nu är jag faktiskt lycklig, eller på väg upp i alla fall. För en gångs skull gillar jag mitt liv:)
För kanske bara ett halvår sedan skulle jag gjort vad som helst för att byta ut det, nu? Absolut inte!
Endel saker i livet är jobbiga och menat att vara det också. jag menar om allt skulle vara en dans på rosor hela tiden skulle vi sluta upskatta de saker eller personer som förgyller tillvaron. Det vill vi väl inte? Nej, låt det finnas problem och nackdelar...
Nu ser det ut som att mitt 2010 går mot det bättre och äntligen kanske jag inte behöver vara en tom svart klump vissa dagar? We will see...
Ja... tror att det räcker såhär:) Ciao!
Emma
In english now:P
Nu kommer det faktiskt ett inlägg på engelska här:P Ibland gör ett annat språk det lättare att tänka, så jag ska göra ett försök:P
Ok, this will might sound like a poem, but whatever if it does.
Sometimes I feel like I really need someone that I can tell everything.
All the bad and sad things. All those things that bring some sunshine into my days.
Everything. That would make my life so much easier.
To be able to tell someone about all the heavy stones I'm carreing.
But I don'twant to put all my problems, all the stones in someone else's arms.
so I don't tell anyone.
But there is one person.
He caused almost all of my problems and sometimes I hate him for that.
But, really, it isn't his fault.But it's easier to hate him,because those times when I feel that I ned him...
It hurts... Like hell, and I just can't stand up straigt.
hmm... Think that's about it:P
Mabye I shouldn't say all this here, but where else?
Ciao!
Emma
ensamhet-tvåsamhet
Jag saknar verkligen någon trygg person att falla tillbaka till. När det är något som man behöver få ur sig, att kunna säga det till någon som inte drar egna slutsatser eller dömer mig. Någon att gå till när jag känner mig nere.
Det känns som om jag har sökt efter den personen åtminstone halva mitt liv och jag börjar tappa tålamodet.
jag vill verkligen inte vara ensam längre. Men det är inte rätt att bara ta första bästa som kommer. I ett förhållande, vänskap eller mer tycker jag att känslorna, vilka de än är ska innebära samma sak hos båda parterna, vilket tydligen är så otroligt svårt att hitta. Som om det inte räckte finns det alltid en gnagande rädsla att bli sviken. Att sedan stå där ensam utan sin trygga klippa.
Jag vill alltid vara säker på mig själv. För att inte behöva vara den som sviker och jag vill vara säker på den andra personen för att inte vara den som blir sviken.
Jag kanske låter väldigt akademisk nu men då får det väl vara så.
Det här är vad jag anser att ett förhållande bör vara.
Nå, bara tankar som fladdrade förbi, men behövde nämnas:)
Ciao och Godnatt!
Emma
Jäkla människa!-.-
(även om morgonen bara blev skit just)
Alltså jag förstår verkligen inte varför den satans irriterande sambon måste hålla på på det här sättet. När jag för en gångs skull faktiskt har gjort något som de alltid tjatar på mig att jag ska göra vad får man tillbaka? Jo, bara en massa skit!
Jag är så helvetes trött på att de aldrig är nöjda hur jag än gör, alltid finns det något de kommer på och det är så förbannat jobbigt. Det känns ju som om man inte kan göra en enda sak rätt, alltid är det något som är fel. Alltid! Varenda jävla dag.
Jag måste verkligen skaffa ett jobb så att jag kan flytta hemifrån! Flyttar jag till pappa blir jag bara isolerad och "dör" av tristess, plus att bensinkostnaderna därmed blir så mycket högre-.-
Jag orkar inte ha det så här längre! Det räcker nu!
...
Ciao!
Emma
Lucia...
Mitt hjärta gråter. Det har krossats, igen.
Hela mitt inre skriker av smärta. Men jag försöker ändå le.
För jag vill inte visa dig att du har sårat mig.©
Var och tittade på luciatåget med två vänner, det hade kunnat vara härligt om jag inte hade sett ett bekant ansikte...
Har så gott som bott hos Sara hela helgen, sov nämligen där fredag och lördag och kom inte hem förrän vid tvåtiden idag:P Det kändes ganska bra att ha människor omkring sig. Jag blir liksom deppig nästan så fort jag är ensam, tråkigt nog... Hade jag inte varit hos Sara hade jag varit ensam hemma hela lördagen och antagligen nästan bara suttit och lipat hela dagen. Så tack Sara, för att du finns :)
Har Engelskaprov imorgon och har inte läst alltför mycket skulle jag väl kunna säga. Nej gud vad det där lät fånigt:P Jag säger det inte alls för att verka cool som inte läser på prov eller så men jag vet inte, det går bara inte:/ Jag kan känna sent kvällen innan provet att faan jag måste plugga! Men det går bara inte! Kanske mitt undermedvetna tycker att jag har viktigare saker att tänka på? Hmm... det låter ganska sjukt:P
Men aja, nu ska jag... Sörja eller vad jag nu gör:/ Ciao!
Emma
5.12.09
Sitter fortfarande kvar vid datorn, lyssnar på musik och flabbar åt fina minnen från Rocklösa med Fanni:)
Börjar bli lite trött nu... men kommer nog ändå inte kunna somna på ett par timmar:P
Skulle nästan villa ha jul nu och sen sommar direkt:P
Orkar inte med ruskväder och att det är så mörkt hela tiden...
I mention you when I say my prayers
I wrap you around all of my thoughts
Boy you my temporary high
I wish that when I wake up you're there
So wrap your arms around me for real
And tell me you'll stay by side
Sounds familiar:/
Försöker hålla humöret uppe men ibland vill jag bara vara ifred och sjunka ner i mörker,
gråta ut ordentligt så att allt bara skulle bli bra.
Men det funkar inte så och vissa gånger när jag vill stänga in mig
känns det inte som om det finns plats att göra det...
Keep dreaming...
Jag hade en så himla härlig dröm inatt, ville absolut inte stiga upp men jag var tvungen:(
Jag kommer ihåg att en kompis sa för ett par år sen att man drömmer olika beroende på hur man ligger, jag tror faktiskt att det stämmer... Lite konstigt i så fall hur det kan påverka saker:P
Men jag tror det var så att om man låg på rygg drömde man en mardröm, på magen drömde man om den man älskar och så var det något för varje sida men de kommer jag inte ihåg, tyvärr...
Annars har min dag varit ganska rolig. Hade dubbeltimme hål före lunch idag och jag och Carro skrattade oss igenom hela xD
Nu ska jag fortsätta fylla ut min novell från svenskan:P Ciao!
Emma
