Varför måste det alltid vara så svårt?!
Jaha, dags att skriva av mig lite igen då..
Vet inte vad som är värst just att sakna någon som ännu inte finns i mitt liv eller att jag inte har någon att prata om det med. För jag är 99.999...% säker på att t.ex. mamma skulle säga något i stil med men varför låter du det hända dig? Och en massa annat socialarbetarbabbel som får mig att känna det som att allt är mitt fel. Därför om någon någonsin undrat, pratar jag inte med henne om jobbiga saker, för efteråt känns det som att allt dåligt som hänt mig är mitt fel och ingen kan hjälpa mig med det..
Vet inte vad som är värst just att sakna någon som ännu inte finns i mitt liv eller att jag inte har någon att prata om det med. För jag är 99.999...% säker på att t.ex. mamma skulle säga något i stil med men varför låter du det hända dig? Och en massa annat socialarbetarbabbel som får mig att känna det som att allt är mitt fel. Därför om någon någonsin undrat, pratar jag inte med henne om jobbiga saker, för efteråt känns det som att allt dåligt som hänt mig är mitt fel och ingen kan hjälpa mig med det..
Jag pratade med Peter idag och vi kom in på det faktum att jag har bestämt mig för att ge vårat så kallade förhållande tid till februari, sen ger jag upp. Jag orkar inte med att nästan varje dag sakna någon man faktiskt inte har träffat.. Det är bara för jobbigt ><
Varför lyckas jag alltid hitta någon som det ändå inte funkar med?
Varför lyckas jag alltid hitta någon som det ändå inte funkar med?
Känns ju som jag kommer sitta där på min veranda sen när jag är 50 utan någon att dela den med..
Visst, skitdålig inställning jag har, men det är ju så det är>< Vad kan jag göra åt saken liksom?
Jag vill ju bara hitta någon att dela alla de finaste och sorgligaste ögonblicken med.. Någon som intresserat kan lyssna på mig när jag babblar om en tråkig bok jag har läst eller bara hur man dag har varit.. Alla de där grejerna som ett par delar..
Kommentarer
Trackback
