förvirrad, så totalt förvirrad..

Jag är så ensam, så ensam.
Så mycket som jag vill säga
men som aldrig får bli sagt.

Det skulle inte vara du och jag
men ändå har du gjort mig beroende.
Av dig. Din glädje och utstrålning
som gör det omöjligt att inte le.
Din styrka att våga vara bara du
och våga säga vem bryr sig?

jag vill aldrig leva utan dig
men jag måste.
För din skull, för min skull
för oss.
Det skulle inte vara vi
men hjärtat förstog det inte


Emma


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0