Miss you...
Det är konstigt egentligen...
Att man kan sakna någon efter så kort tid...
Men jag är nog lite knäpp... :P
Antingen är allt härligt och roligt
eller så känns det som att jag är i någon sorts
känslolös dvala?
Dvalan, eller vad det nu kan kallas,
är, kanske inte så förvånande, värst...
Det är som att jag inte skulle känna
något alls, men egentligen är jag deprimerad...
Ja, så är det... Antingen rosa och fluff-fluff
eller ner i en avgrund...
En del av en dikt som jag hitta:
"så säg mig
vill du ha mig trots allt
ge mig din kärlek till tröst
först då vet jag att jag kan leva
först då vet jag att jag finns
så säg mig
vågar du älska mig"
Emma
Kommentarer
Trackback
