ensamhet-tvåsamhet

Uusch!
Jag saknar verkligen någon trygg person att falla tillbaka till. När det är något som man behöver få ur sig, att kunna säga det till någon som inte drar egna slutsatser eller dömer mig. Någon att gå till när jag känner mig nere.
Det känns som om jag har sökt efter den personen åtminstone halva mitt liv och jag börjar tappa tålamodet.
jag vill verkligen inte vara ensam längre. Men det är inte rätt att bara ta första bästa som kommer. I ett förhållande, vänskap eller mer tycker jag att känslorna, vilka de än är ska innebära samma sak hos båda parterna, vilket tydligen är så otroligt svårt att hitta. Som om det inte räckte finns det alltid en gnagande rädsla att bli sviken. Att sedan stå där ensam utan sin trygga klippa.
Jag vill alltid vara säker på mig själv. För att inte behöva vara den som sviker och jag vill vara säker på den andra personen för att inte vara den som blir sviken.

Jag kanske låter väldigt akademisk nu men då får det väl vara så.
Det här är vad jag anser att ett förhållande bör vara.
Nå, bara tankar som fladdrade förbi, men behövde nämnas:)
Ciao och Godnatt!



Emma

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0