Det här är inte bra..
Depression..Slog upp det i ordboken: tryckt sinnesstämning, nedstämdhet..
Varför ska det vara såhär? Jag pallar inte en massa skit hela tiden.
Folk som inte gör som de lovat, "vänner" som behandlar en som en skitunge, vuxna människor som inte fattar ett dyft, och annat löst folk som bara är helt urblåsta i skallen...
Det var inte fullt såhär jobbigt för ett, två år sedan, men senaste året har jag växt som person, fått lite mera ryggrad så att man iaf kan stå på sig. Förut teg jag bara och backade undan men nu står jag kvar och har en åsikt. Människor som behandlar mig som skit och trycker ner mig gör det inte fullt lika lätt längre.
Men varför ska man behöva kämpa hela tiden? Varför vara tvungen att kämpa för den man är?
Kan jag inte bara få känna att dethär livet fakltiskt är härligt att leva någon gång?
Jag orkar liksom inte kämpa hela tiden, det blir för mycket...
Har försökt att skriva för att få lufta mig lite, men orden sitter fast. Det går inte att få fram något, de bara stockar sig.. Det enda som går att göra just nu är att rita, men det är jag inte bra på så då blir jag bara irriterad..
Och allt är den förbannade idiotens fel! Han har ju förändrat mamma totalt, hon bryr sig inte om ridningen längre, skiter i alla högtider eller så ska hon ha mig att göra allt själv, inte säger hon något när han hackar på mig, bara sitter och tiger.. Det är ju så att jag blir förbannad bara av och tänka på det!
Det är ju han som har förstört mitt liv. Så fort han säger något känner jag hur det bara brinner i mig av ilska och ibland har jag lust att bara slå ner honom! Jäkla hemska människa!
Nej, nog nu.
Emma
Varför ska det vara såhär? Jag pallar inte en massa skit hela tiden.
Folk som inte gör som de lovat, "vänner" som behandlar en som en skitunge, vuxna människor som inte fattar ett dyft, och annat löst folk som bara är helt urblåsta i skallen...
Det var inte fullt såhär jobbigt för ett, två år sedan, men senaste året har jag växt som person, fått lite mera ryggrad så att man iaf kan stå på sig. Förut teg jag bara och backade undan men nu står jag kvar och har en åsikt. Människor som behandlar mig som skit och trycker ner mig gör det inte fullt lika lätt längre.
Men varför ska man behöva kämpa hela tiden? Varför vara tvungen att kämpa för den man är?
Kan jag inte bara få känna att dethär livet fakltiskt är härligt att leva någon gång?
Jag orkar liksom inte kämpa hela tiden, det blir för mycket...
Har försökt att skriva för att få lufta mig lite, men orden sitter fast. Det går inte att få fram något, de bara stockar sig.. Det enda som går att göra just nu är att rita, men det är jag inte bra på så då blir jag bara irriterad..
Och allt är den förbannade idiotens fel! Han har ju förändrat mamma totalt, hon bryr sig inte om ridningen längre, skiter i alla högtider eller så ska hon ha mig att göra allt själv, inte säger hon något när han hackar på mig, bara sitter och tiger.. Det är ju så att jag blir förbannad bara av och tänka på det!
Det är ju han som har förstört mitt liv. Så fort han säger något känner jag hur det bara brinner i mig av ilska och ibland har jag lust att bara slå ner honom! Jäkla hemska människa!
Nej, nog nu.
Emma
Kommentarer
Postat av: - Savefors
Hoppas att du får en bra start på veckan =)
Kram!
Trackback
